Efter en förvärvad hjärnskada är det vanligt med kvarvarande kognitiva nedsättningar såsom nedsatt uppmärksamhet, minne och rumslig förmåga. Vid nedsatt uppmärksamhet besväras individen ofta av nedsatt mental uthållighet, distraherbarhet och nedsatt simultankapacitet i vardagen.
Huvudsyftet med föreliggande avhandling var att utvärdera effekten av två olika former av uppmärksamhetsträning, Attention Process Training (APT) och Aktivitetsbaserad uppmärksamhetsträning (ABAT) på aktivitetsförmåga och upplevd arbetsförmåga i det subakuta (4–12 månader) skedet efter stroke eller traumatisk hjärnskada. Utvärdering skedde på aktivitets- och delaktighetsnivå vid tre mättillfällen; inom två veckor före påbörjad träning, upp till två veckor efter avslutad träning och tre månader efter genomförd eftertestning.
Studie I: För att kunna utvärdera effekten av uppmärksamhetsträning på faktiskt aktivitetsutförande beskriver den första delen av denna avhandling utvecklandet av en uppmärksamhetskrävande utvärderingsaktivitet (Registreringsuppgiften, AdRT) att använda tillsammans med bedömningsinstrumentet AWP vid kommande interventionsstudie. Referensvärden för normalt utförande samlades in av 47 arbetsföra individer och länkades till AWPs skattningsnivåer. Därefter jämfördes den arbetsföra gruppens utförande med prestationen hos 65 patienter med fastställt nedsatt uppmärksamhetsförmåga till följd av förvärvad hjärnskada. Analysen visade att AdRT hade god förmåga att diskriminera mellan individer med och utan känd uppmärksamhetsnedsättning.
Studie II: Den andra delen av denna avhandling beskriver genomförandet av en randomiserad kontrollerad studie vid en större rehabiliteringsklinik. 51 patienter med förvärvad hjärnskada erhöll tjugo timmar uppmärksamhetsträning med antingen APT eller ABAT. APT är ett träningsprogram med god evidens avseende effekt på funktionsnivå och självupplevd förbättring i vardagen men där effekten är mindre utforskad på faktiskt aktivitetsutförande. Aktivitetsbaserad uppmärksamhetsträning fokuserar på träning i kognitivt krävande aktiviteter och användning av strategier för optimerat aktivitetsutförande. Träning i kognitivt krävande aktiviteter har tidigare visat effekt både på kognitiv funktion och utförande i aktiviteter i vardagen.
Ingen skillnad i behandlingseffekt sågs mellan APT och ABAT på instrumenten WAI, RSAB och COPM; båda grupperna uppvisade likvärdig förbättring på dessa utvärderingsmått. Gruppen som erhöll APT presterade däremot bättre än ABAT gruppen på flertalet AWP processfärdigheter, en skillnad som var mest framträdande vid den uppföljande testningen tre månader efter avslutad behandling. APT gruppen skattade vid denna testning även sin arbetsförmåga som förbättrad jämfört med tre månader tidigare, en förbättring som inte sågs i gruppen som erhållit ABAT.
Sammanfattningsvis visade sig AdRT känslig för förekomst av nedsatt uppmärksamhet och visade sig även ha förmåga att fånga förändrad funktionsförmåga över tid. Inom ramen för ett interdisciplinärt rehabiliteringsprogram förefaller träning med APT vara en mer effektiv metod än ABAT i att förbättra utförande i kognitivt krävande aktiviteter. Denna studie visar att det är möjligt att utvärdera effekt av kognitiv träning på aktivitetsnivå om använd utvärderingsaktivitet är känslig för förändrad förmåga i den funktion som tränats. Studien visar också på vikten av att utvärdering inte bara sker direkt efter avslutad intervention utan även på länge sikt för att se om uppnådd effekt kvarstår.
Avhandlingen i dess helhet hittar ni här: 
Evaluation-of-attention-training-after-acquired-brain-injury-–-an-occupational-perspective.pdf
